Portfolio

www.flickr.com
Danielsson Fredrik's items Go to Danielsson Fredrik's photostream

Tuesday, 15 April 2014

That 70's Chicken

Äntligen klar med retuschen av de sista bilderna från korta projektet som vi ställde ut på Sandeng Print. Rätt krångligt att efterlikna den retusch man gjort på första bilden för ca två månader sedan, men blev riktigt bra. Dessa är nog mina favoriter från serien med matfoton. Mest för färgerna, men också för att den sista plåtningen kändes mer genomarbetad både från idé till resultat. Rosa, orange och brunt är ju så fantastiska färger ihop. Idag hade vi workshop i mode med Ida Borg, var väldigt kul och är taggad för att fota mer mode. Vi får se vad det kan dyka upp för foton här framöver tills dess får ni skåda denna färgexplosion av mat.

Click on images to enlarge and view against a dark background.

 That 70's Chicken I
 That 70's Chicken II
That 70's Chicken III (same, same, but different...)

Do not use my images on websites, blogs or other media without my explicit permission. © All rights reserved by Fredrik Danielsson. 

Sunday, 13 April 2014

Paprikasoppa & modefotografering

Imorgon börjar vi modekursen med Ida Borg. Det känns både kul och lite nervöst, mest för att jag som vanligt innan projektets start inte har någon som helst aning om var jag ska börja eller göra. Den här gången har vi verkligen knappt med tid... stress, stress och stress. Önska vi kunde ha mer tid ibland så man fick chansen att göra saker riktigt bra. Kan tycka det är lite skevt när vi lägger ca 10 veckor på rörlig bild, men knappt 8-9 arbetsdagar på en modekurs. Dålig planering av skolan anser jag, det borde finnas mer utrymme för att fördjupa sig i de olika ämnena och vara en bättre balans i fördelningen av tiden. Har sett fram emot denna kurs jättemycket så hoppas den lever upp till förväntningarna. Ja, just det! Madly Unda (Anna-Stina) ifrån La Machine kommer och föreläser för oss om retusch också, ska bli hur kul som helst att få fördjupa oss mer i retusch i denna kursen. Nog om det, imorgon tar vi tjuren i hornen och kör mode för hela slanten.

Tills dess tänkte jag bjuda på ännu fler matfoton. Valde att ta med några olika så ni ser lite hur jag har jobbat, vart jag började och vad slutresultatet blev under denna plåtningen. Jag börjar oftast ganska enkelt för att prova hur ljuset faller och hur de olika komponenterna samspelar. Jag har lite svårt för när det blir lite för statiskt i matfotografering. En landskapsfotograf vid namn Patrik Larsson har inspirerat mig i dessa plåtningar gällande mat och det handlar om att finna ett ordning i kaoset i intima landskap så det är något jag har använt mig av även här. Den första bilden i serien är den jag valde till utställningen från den här plåtningen och tycker att det var just den jag hittade den rätta balansen mellan ordning och kaos i. Har fortfarande bilder kvar från den sista matfotografering att retuscha så dags att ta tag i det nu, tröttar säkert ut er med matfoton, men kommer komma fler framöver tills dess får ni njuta av lite paprikasoppa.

Click on images to enlarge and view against a dark background.

 Paprikasoppa I
 Paprikasoppa II
  Paprikasoppa III
Paprikasoppa IV

Do not use my images on websites, blogs or other media without my explicit permission. © All rights reserved by Fredrik Danielsson.

Friday, 11 April 2014

Chocolate banana cake

Change is a good thing they say and I couldn't agree more, at least for the most part. Since November I've been doing many different projects, I went to Morocco to do a reportage about the surfing culture, after that we did a montage course in school and I improved my Photoshop skills, we also did a project with those who study to become Art Directors and Copywriters. I've been assisting a couple of fashion/beauty shoots and learning heaps. Yesterday we had our presentation of our documentary's in school. Mine is about living a sustainable life, building an Earthship and what the effects could mean on your everyday life. Even though doing the documentary have been the most rewarding project so far and meeting a lot of new amazing people during all these projects I have to say that doing my project about food has been the most fun. I could never have thought that food photography would be so much fun and I'm really glad for getting the opportunity to try it out, it is definitely something I'll continue doing. Wish I had more time on my hands to do more of my own projects, so many ideas and so little time.

Next week we'll start with the fashion workshop, I think it's going to be great but I'm getting a tad bit nervous about it. Oh well! It's just another fun challenge and an opportunity to make new acquaintances that can create lots of good collaborations in the future. Until then enjoy this chocolate banana cake.


Click on images to enlarge and view against a dark background.

Banana Chocolate Cookie I
Banana Chocolate Cookie II
Banana Chocolate Cookie III
Banana Chocolate Cookie IV
Banana Chocolate Cookie V
Banana Chocolate Cookie VI
 Banana Chocolate Cookie VII
 Banana Chocolate Cookie VIII

Do not use my images on websites, blogs or other media without my explicit permission. © All rights reserved by Fredrik Danielsson.

Wednesday, 26 March 2014

Le meilleur café au monde

While trying to find peace and taking a break from all the thoughts of my next school project which is documentary filming I'll post a few photos from my last project that didn't make the exhibition we had at Sandeng Print. These are some of my favourites and I think they deserve to be shared. Never could I imagine that food photography would be so much fun and it's definitely something I'll continue doing. I have heaps of photos waiting to be posted so keep your eyes open for more food photography posts in a near future.


Le meilleur café au monde I
Le meilleur café au monde II
 Le meilleur café au monde III

 Do not use my images on websites, blogs or other media without my explicit permission. © All rights reserved by Fredrik Danielsson.

Monday, 13 January 2014

Surf Morocco


Biljetterna var bokade och pengarna växlade, plötsligt stod jag där på landningsbanan i Agadir och Marocko låg framför mina fötter, jag klev av planet och tog ett djupt andetag. Jag stod där en stund, på den långa landningsbanan och blickade ut över alla de parkerade flygplanen, värmen kom svepandes och det kändes skönt att stå där full av förväntningar. Jag strövade långsamt fram mot passkontrollen över den heta betongen och tittade mig omkring för att få några första intryck av landet, det verkade lugnt och jag kunde gå där bland planen ganska okontrollerat. Under den korta promenaden mot passkontrollen började tankarna komma om alla förväntningar, vad skulle jag träffa för människor, hur skulle jag bemötas av kulturen, vilka olikheter skulle vi ha och hur i hela fridens namn skulle jag få ihop ett reportage om surfkulturen. Men det som mest snurrade i huvudet var hur jag skulle bemötas som fotograf av det marockanska folket.

Äntligen var jag igenom passkontrollen, förkyld och nästan helt döv av lock för öronen letade jag snabbt reda på min transfer till Taghazout. Jag blev presenterad för Jesper som jag kom att dela rum med under min tid i Marocko. Vi bekantade oss medan vi väntade på en tjej, Maja som också skulle med vår transfer. När alla väl var samlade så var det in med brädor och packning i bilen och taxifärden mot Taghazout satte fart. Snart rusade vi genom den marockanska trafiken och det kändes som vi var framme likt en blixt i Taghazout. Vi checkade in på surfcampet, vi fick höra att det var en lugn vecka med få gäster och det var en behaglig känsla att få komma fram till en så stilla plats. Mörkret hade redan fallit, jag gick upp på terrassen och blickade ut över byn och funderade på över hur morgondagen skulle se ut. Hur allt skulle se ut dagtid, de livfulla gatorna, de små gränderna med surfshoppar och alla surfbryt. Fantasin flödade men tankarna blev avbrutna av de andra gästerna och personalen som kom upp för att presentera sig. De flesta hade redan varit här ett par veckor och skulle stanna en längre tid. Det var inte bara jag som kombinerade studier med resa och surf, det verkade vara ett populärt sätt att spendera sin vinter som nordbo. Kanske är det den bästa kombinationen av världar, surfing, studier, sol och sköna människor. Något jag har lärt mig genom åren är att oavsett var jag åker i världen så är det öppenheten och vänligheten bland surfare som får mig att känna mig som hemma direkt. En kultur där få dömer andra, där fokus läggs på att följa vågornas rytm och att må väl, helt oslagbart. Efter att vi hade bekantat oss med varandra vid middagen som avnjutits på terrassen så var det dags för en tidig säng gång, ingen tid var att förspilla då de första vågorna skulle fångas vid soluppgången.

Klockan var fem på morgonen och jag vaknade till med ett ryck av den tidiga morgonbönen som dånade ut från stadens minaret. Allahu akbar! Allahu akbar! Allahu akbar! Gud är större, var orden som ropades ut gång på gång med en följd av längre böneutrop. Efter en djup suck och ett omtumlande uppvaknande tänkte jag att det är bara att vänja sig och för all del så är det väldigt skönt att komma upp innan soluppgången.  För vad slår känslan att stå vid havet och blicka ut över vågorna och se hur morgonens färger skimrar i vattenytan.

Vi samlades vid frukosten och planer inför dagen började smidas. Nästan samtliga plockade någon gång under morgonen rent rutinmässigt upp sin mobil för att kolla surfrapporten på Magicseaweed. Alla konstaterade ganska snabbt att den kommande veckan inte alls såg något vidare ut och svallen skulle vara alldeles för dåliga på de flesta ställen för att ens vara möjligt att surfa. Jag började genast fundera på hur jag skulle hitta några duktiga surfare att följa under min tid här, jag hade inte bekantat mig med byn än och om inte vid surfbryten var skulle jag finna det jag sökte. Jag hade under kvällen innan bekantat mig med Joakim och Matti två surfare från Norge. De hade hyrt en bil och jag frågade om jag fick följa med, Jesper följde också med och jakten på vågorna hade börjat. Vi började köra norrut längs kusten och fylld av förväntningar var det en underbar känsla att äntligen få se kusten och Marocko i dagsljus. Vägarna var krokiga längs kusten och marockanernas sätt att köra är inget jag skulle låta gå till världshistorien som de bästa förarna. Kameler och åsnor kunde dyka upp lite då och då bakom de skarpa kurvorna och höga krönen, som om inte det var nog kunde det plötsligt dyka upp försäljare längs vägarna som inte verkade alls för brydda om att stiga ut i vägen. Vi hade hört att Tamri var det stället som alltid brukade plocka upp lite svall även om det var platt vid andra bryt så nu var färden dit i full rullning och det blev stoppet för första dagen.  

Plötsligt skymtade vi Tamri uppifrån krönet och vi rullade sakta in på sandplätten som fungerade som parkering. Vi hoppade ur bilen och medan de andra började byta om plockade jag fram kameran och började se mig omkring. Det kom fram några marockanska killar och presenterade sig, jag tänkte inte på det så mycket till en början men det visade sig att dem var de lokala självutnämnda parkeringsvakterna. Det var nu det gällde att hitta folk att fotografera för uppdraget. Jag började bekanta mig med folk på stranden och träffade på lite olika folk. Bland annat en grupp med äldre surfare runt medelåldern från England som hade en surfklubb, fantastiskt tänkte jag och började förklara vem jag var och vad jag gjorde. De blev väldigt intresserade och ville gärna att jag skulle följa dem, men tyvärr så var det dags för dem att packa ihop då deras resa hade kommit till sitt slut och avfärden hem till England var ett faktum redan nästa dag. Jag letade vidare och stötte på en kille som kallade sig för Bob, född och uppvuxen i trakterna och arbetar som surfinstruktör. Vi kom fram till att vi kunde göra något kul samarbete ihop och bytte nummer. Tyvärr rann det ut i sanden ganska snabbt. Jag fick lära mig att samarbeta och göra planer inte var lika enkelt här som hemma. Det tar alltid lite tid att anpassa sig till nya kulturer och jag insåg att här fanns inte alls den strukturen som jag är van vid.

Efter att ha pratat med Bob en stund om hur allt började här och vilka som först kom hit för att surfa och hur stora de olika surfcampen hade blivit idag. Så verkar det ha ändrats en hel del från de att de bodde i sina små bussar direkt vid stranden, surfade och rökte hasch. Många av surfcampen verkade idag ganska framgångsrika och de såg ut att leva ett gott liv. Nu kom Matti och de andra och mötte upp efter sin surfsession, vi packade bilen. De självutnämnda parkeringsvakterna kom och ville ha pengar för att de ansåg sig ha vaktat bilen, efter lite snack slängde Matti till dem 10 dirham och vi började köra hemåt.

Efter vi parkerat på huvudgatan inte alls långt ifrån polisstationen så kom det snabbt fram några killar från byn och erbjöd oss att köpa hasch, en inte alls ovanlig handelsvara i Taghazout som verkar vara lika lätt att få tag på som jordgubbar på midsommar här hemma. Polisen verkar se mellan fingrarna och jag kan inte räkna på mina hur många gånger jag blev erbjuden att köpa hasch bara de första dagarna, något som jag finner rätt tröttsamt efter ett tag.

Några dagar senare så var jag uppe och gick i gränderna i hopp om att få till några intressanta bilder, plötsligt hörde jag från ovan en kille som stod och ropade på mig, hey! hey! Mr Photographer, hey! come in to my place. Jag kände igen killen och de var en av langarna nere från byn som jag sett innan. Han fortsatte att ropa på mig om att komma in och varningsklockorna ringde, jag tänkte genast på när jag blev rånad i Chile och tänkte för mig mig själv att jag skulle vara smart. Nyfikenheten tog över och jag ville se hur folk bodde här i byn och inte minst hur en langare bodde i Marocko. Jag klev in i hallen som var en centerpunkt för huset, hallen omringades av rum inredda i typisk marockanskstil med ett överflöd av mattor, filtar, låga sängar och små träbord med släckta lyktor på som var smidda i ett snirklande marockanskt mönster. Allt såg ganska dammigt och lummigt ut. En trappa ledde upp till taket och mitt emot fanns ett litet kyffe till kök. Det var inte mycket ljus i huset förutom det som kom från trappan upp till det öppna taket och små, små fönster i betongväggarna. Vi gick upp för den smala betongtrappan och möttes av värmen på taket, även där stod en rad låga trämöbler med mycket färger som kontrast mot den grå betongen. Jag la märke till att det stod vad jag antog mig vara en ensam cannabisplanta på taket. Vi började samtala kring ämnet och han ledde mig snabbt ner till bottenvåningen för att visa mig bilder på hans dator. Han började berätta om hur hans familj hade ägor uppe i bergen som var fyllda med cannabisodlingar. Första bilden han visade var på stora vidder täckta med cannabis där han själv stod och poserade med händerna fulla av plantor, nästa bild var av ett parti färdigproducerat hasch på vad han uppgav var närmare 50 kilo och vad jag gissar var en kompanjon som skulle stycka detta till mindre paket för transport och försäljning. Detta skulle jag tro är en ganska betydelselös del av den årliga handeln som Marocko står för då uppemot 200 000 fattiga bönder förmodas leva på cannabisodlingen i områden som Rifbergen. Odling och smuggling av Cannabis är ett allvarligt brott i Marocko, men som jag förstår det har inte myndigheterna mycket att säga till om uppe i bergsområdena, särskilt runt Rifbergen. Han visade även bilder på andra och berätta hur han känner folk som sväljer haschet och flyger det till Europa och som också smugglar andra droger in till Marocko. Han skakade på huvudet och sa att det där är livsfarligt, att svälja så mycket och flyga med det är helt galet.

Vi hade tidigare pratat om varför jag var i Marocko och vad jag var ute efter att fota. Jag blev erbjuden att följa med upp i bergen och göra ett reportage om odlingarna och haschet, jag hade varken tid eller var villiga att ta risken. Jag kände nu att det var läge att ta mig tillbaka ner till byn men först frågade jag om jag fick ta några bilder i hemmet. Han började snabbt bädda och göra fint, vi skämtade om hur färgerna på hans överkast var färgerna på Sveriges flagga och han erbjöd mig att stanna på middag. Jag uppfattar killen som en ganska ensam person som mest ville ha sällskap och någon att samtala med en stund och han uppträdde väldigt vänligt under mitt besök. Efter att han frågat om jag hade några cigaretter och jag hade svarat att jag inte röker så sa han att han skulle ner till byn för att köpa några men att jag kunde stanna där under tiden. Jag kände att det nu var läge att ta mig tillbaka och sa att jag skulle göra honom sällskap för att jag skulle ner till byn och möta mina vänner för middag.

De följande dagarna var det inte mycket till vågor att prata om, vi gjorde några försök på Tamri, men i stort sätt överallt förutom där var det ganska platt. De tidiga mornarna gav ingen betalning, varken i bra bilder eller att se några riktiga proffs ute i surfen. Jag började bli lite lätt frustrerad och kände att jag inte alls skulle komma någon vart med reportaget om det skulle fortsätta såhär. Vid middagen pratade Joakim och Matti om att göra en road trip till Marrakesh över dagen och erbjöd mig att följa med. Jag tackade gladeligen ja och kände att jag kunde lika gärna ta ett break från surffotograferingen då vattnet låg lika platt som en nystruken skjorta.

Tidigt nästa morgon gav vi oss av, även Kjersti följde med och med full bil satte vi fart i soluppgången mot Marrakesh. En spännande dag låg framför oss och jag var väldigt nyfiken på hur marknaden i Marrakesh skulle vara, jag fasade för de värsta av försäljare, att bli sliten i armarna, behöva snirkla mig genom myllret av folk i gränderna och att ständigt bli påprackad saker jag inte vill ha. Men först hade vi några timmar i bilen att avverka, vi bestämde oss för att köra på den otrafikerade motorvägen och att det var värt de extra kronorna det skulle kosta oss. Plötsligt blev vi invinkade av polisen. Vi undrade vad felet var och polisen påstod att vi hade kört för fort, detta var självklart ren och skär lögn. Efter lite diskussioner så ville de att vi skulle betala 300 Dirham, ca 250 kronor vilket är en ganska stor summa för att inte ha gjort något fel. Eftersom polisen inte hade någon radar eller dokument på att vi hade gjort något fel lyckades grabbarna pruta ner böterna till 50 dirham, polisen tog gladeligen emot pengarna och lät oss köra vidare. Att desperation uppstår i fattiga länder och att folk bryter lagen för att tjäna lite extra pengar eller för att rent av klara av dagen, kanske bara för att kunna ge mat åt sina barn kan jag ha en viss förståelse för. Vad som är rätt eller fel låter jag vara upp till var och en. Men vad det gäller korrupta poliser har jag absolut ingen respekt för och tycker det är ett vedervärdigt sätt att bete sig mot andra människor och jag undrar om de har minsta eftertanke på vad sådant kan göra med turistnäringen som så många andra i landet lever på. Många andra marockaner visade under min tid i Marocko att de är ett bra folk.

Väl framme i Marrakesh började vi dagen med att gå runt i stadens Medina, något jag har velat besöka länge. Även om varje steg på de smala gatorna var av nyfikenhet bemöttes jag som fotograf inte det minsta vänligt här, folk vill absolut inte hamna på bild och att försöka fånga miljön blev genast en svår utmaning. De flesta börjar gapa och vissa pekar även finger på ett inte allt för hövligt sätt. No photo! No photo, var en av de vanligaste fraserna jag hörde i Marocko, både i Marrakesh och i Taghazout. Om det inte är något av detta så håller de ofta en hand för kameran eller för deras egna ansikten om de passerar framför kameran. Jag frågade senare en hel del olika marockaner om varför detta var ett så stort problem, vissa svarade att det var av religiösa aspekter och andra sa att det var för att de var rädda att hamna i media och att de skulle utmålas på ett negativt sätt, det senare kan jag både tro på och ha förståelse för.

Lite trötta efter vårt korta besök i Medinan gav vi oss av mot marknaden där vi spenderade resten av dagen med att pruta på diverse ting. Att prutade är en sport jag kan finna nöje i och det är något som tillhör marknadshandeln och traditionen i landet. Till min förvåning så var marknaden mycket lugnare än vad jag hade trott och försäljarna var ganska lätta att ha att göra med. Detta gjorde marknaden till en fröjd att spendera några timmar på och vi hade tillslut en riktigt bra dag i Marrakesh som avslutades med en god middag vid en av torgets terrasser innan den långa färden hem började.

De första dagarna hade nu passerat snabbt och jag kände mig allt mer stressad över att få till bra bilder och träffa på folk som skulle beskriva surfkulturen i Marocko på bästa sätt. Fast beslutsam spenderade jag dagen och eftermiddagen med att strosa runt i byn där jag bodde. Taghazout var en gång i tiden mest en plats där Berberna förvarade sin fiskeutrustning och är till stor del idag en liten fiskeby. Men allt är under förändring, stadens gator och gränder är fyllda av surfshoppar och det är nog bara en tidsfråga innan det finns fler surfshoppar än berber kvar i staden. Lite här och var hör man folk som köpslår om dagshyran för en surfbräda på bruten engelska från fler språk än man kan ana. 100 dirham! No I give you 50 dirham! No my friend 100 dirham ,it’s a good price! och så var prutandet i fullgång igen. Vid lunchtid har alla fiskebåtarna dragits upp på land och fiskhandeln är i fullgång nere vid vid stranden och de fiskare som inte står och säljer sin fisk har gjort sitt bästa för att finna lite skugga att sitta och spela kort i.

Efter att dagen gick mot sitt slut och trots att det mest är en vänlig stämning i Taghazout så hade jag även denna dag till stor del fått höra, No photo! Lite uppgiven av att det inte riktigt gått som jag hade tänkt mig gick jag nu i gränderna efter mörkrets infall och visste inte riktigt vad jag höll på med, plötsligt stötte jag på ett gäng som hängde utanför en av surfbutikerna, just denna kallas för The Surfboard Surgery. Jag gick fram och presenterade mig och fann en kille som heter Ilyass som arbetar som surfinstruktör. Han var väldigt duktig på engelska och det slutade med att vi pratade i ett par timmar om kulturella skillnader, uppväxt och såklart surfing. Vi bestämde att jag skulle följa med honom någon dag och fota när han surfade.

Dagen efter återvände jag till The Surfboard Surgery för att fota killarna och butiken. Ilyass var inte där, men jag träffade Idrissi som arbetar som brädreparatör och frågade om jag fick ta några bilder på honom och omgivningarna. Vi försökte kommunicera så gott det gick och trots att han var ganska blyg framför kameran så verkade han tycka att det var kul att få vara med på lite bilder. Han visade stolt upp sin tatuering han har på ryggen föreställande en surfare och berättade hur han flyttat hit från Casablanca för att kunna vara nära surfen och få ett arbete. Medan han beklagar sig över allt damm han måste andas in från all slipning av brädor och jag fotar honom börjar folk i omgivning göra narr av honom och ställa till liv. Han säger att jag får sluta fota, jag frågar honom varför och önskar att jag kunde få ta lite fler bilder. Han skakar bara på huvudet, tar på sig tröjan igen och säger blygsamt att vi är i Marocko, här är det bara så. Efter jag har hängt kvar lite har jag fått en hel del riktigt fantastiska foton och äntligen känner jag mig nöjd. Nu återstår det bara att jag ska få lite bilder på killarna när de surfar.  Men havet ligger fortfarande för det mesta platt och alla berättar för mig hur bra det var förra året vid den här tiden.

Dagarna går nu mot sitt slut och jag får höra att de sista två dagarna innan jag ska åka ska det komma in ett stort svall. Jag vågar knappt hoppas att det ska bli så, men plötsligt så kommer det där svallet, äntligen! Det är en helt annan stämning både i byn och på campet. Jag visste redan innan jag åkte att Anchor Point som är ett av världens bästa pointbreak skulle bli perfekt att fota i solnedgången med bakgrundsbelysta vågor och duktiga surfare. Det som gör Taghazout till en så fantastisk surfby är att många av dessa pointbreaks ligger rakt utanför byn eller på gångavstånd och äntligen fick jag se byn i dess fulla prakt. Jag hakade på Oskar, Jens, Jesper och Kristoffer som skulle bort och kolla in Anchor Point. Det enda jag tänkte på vägen bort var Insha’Allah. En fras jag hade lärt mig av en arbetskamrat när jag sökte till fotoskolan som betyder, om gud vill. Det var nu det gällde att jag skulle få de där bilderna som jag hade drömt om och mycket riktigt så äntligen stämde allt, ljuset var perfekt, duktiga surfare var på plats och även Ilyass dök upp. Jag stod kvar där till det inte fanns ett uns av ljus kvar och återvände till campet med en fruktansvärt bra känsla. När jag gick igenom bilderna upptäckte jag att jag hade rott hem det och bilderna jag så hade önskat i nästan två veckor var äntligen tagna.

Dagen efter fotade jag kompletterande bilder i soluppgången och kände både hemlängtan och vemod för att åka hem. Att säga hejdå till alla de fantastiska och underbara människor som jag träffat och kommer att dela minnen med är alltid lite ledsamt. Jag har lärt mig väldigt mycket fotografiskt på denna resa, mycket mer än vad jag tror jag hade gjort hemma och ställts inför många prövningar som inte har gått att undvika, men som jag kan ta med mig i mitt fotograferande i alla områden. Det är nästan så att jag har kommit att sakna Imamernas alldeles för repetitiva morgonböner som bara innebär en sak, att det är dags att stiga upp. Om inte av böneutropen så av alla de herrelösa hundarna som ylar likt vargar i nattens gryningsljus. Hur det börjar röra sig på campet och folk stigar upp för att borsta sina tänder och rusa ut sina brädor till bilarna för att jakten på vågorna ska börja. Inte minst så är det alltid bra att komma bort till ett främmande land och påminna mig om att vi inte är så olika som människor trots alla de kulturella skillnader vi har. Jag är ganska säker på att jag kommer återvända till Marocko, kanske inte för att surfa, men för alla de platser och möten som finns kvar att uppleva.


Click on images to enlarge and view against a dark background.
 
Taghazout
Early morning at Anchor Point
Sunset surf at Anchor Point
Morning light overlooking Mystery, La Source & Killer Point
 Surfer girls at Tamri.
 Moroccan stairs in Taghazout
Good times I
Serene Tamri
Trapped
Emerald wave
Rashid I
 Good times II
Jens, Oskar & Pavel
Mystery
Panorama
Matti, Joakim & Jesper
Rashid II
Streets of Taghazout I
 Idrissi with friends at The Surfboard Surgery
 Idrissi
 Streets of Taghazout II
  Streets of Taghazout III
 Marrakech I
 Marrakech II
  Marrakech III
 Marrakech IV

 DO NOT use my images on websites, blogs or other media without my explicit permission. © All rights reserved by Fredrik Danielsson. 






Wednesday, 23 October 2013

Medieval autumn

A week or so ago Elin, Mikael and I set of to Ramhultafallet to shoot some portraits with some kind of medieval autumn theme. At first this was meant to be a personal project but we got an assignment in school to use portable flashes so I decided to combine the two. When we first arrived on location we couldn't get any of the equipment I had borrowed from school to work. After about an hour we decided to stop trying to fix the problem. Luckily Mikael had brought a flash, receiver and a umbrella. Only problem was that he shoots Nikon and I shoot Canon. Kindly Mikael borrowed me his camera and assisted me on the shoot all day. A huge thanks to Mikael for saving the day. And many thanks to Elin who was such a patient and good model despite it was her first time ever modelling, she did a great job and many of the photos turned out great.

I have to get back to planning for my next assignment in school, it includes pasta and that's all I'm saying.



Click on images to enlarge and view against a dark background.

Medeltid vid Ramhultafallet I
Elin I
Elin II
Elin III
Elin IV
Medeltid vid Ramhultafallet II

Please don't use my images on websites, blogs or other media without my explicit permission. © All rights reserved by Fredrik Danielsson.